Naken i en domstol
Under hett vatten som rann längs min rygg med blicken framåt rakt in kakelvägen stod som jag förlamad. Bara stirrade.
Helt naken och inget att dölja stod jag framför min inre domstol, där jag var både domare, vittne, oskyldig och misstänkt.
Jag rannsakade mig själv. Jag som domare tog beslut över mig själv.
Saker jag inte kan låta hända igen. För min egna skull, för andras.
Brott jag begått erkände jag mig själv skyldig till, jag vill inte leva bakom lögner, varken jag eller mitt samvete klarar inte den
ångesten, skammen. Jag vittnade om mitt egna liv, saker som hänt, som påverkat mig och gjort mig psykiskt illa och kom fram till metoder
som ska hjälpa mig.
Satte upp nya regler som jag ska försöka följa för min egna skull, inte låtas lockas av spänningen, för att sen må dåligt och känna
ånger, utan för en gångs skull, säga ifrån!
Klev ur duschen och kände mig starkare än någonsin!
Jag klarar dethär!
katt<333
