Det är inte bara rum som kan vara stökiga!
Mitt liv är lika stökigt som mitt rum, i hjärnan är det kaos i tank- traffiken och alla kör mot rött ljus. De kolliderar
med varandra och ur smällen kommer förvirring. Jag vet varken ut eller in, vetandet är lika fattigt som en Cola light är på socker.
Jag lever på det jag tror, mina teorier och antagande.
Att jag håller på att lura mig in i fälla efter fälla.. Få tro för en liten stund, för att sedan återgå till verklighetens bittra sanning. Jag går på ett minfält, medveten
om vad riskerna kan innebära, men jag trostar mitt förnuft och går ut på en mark jag inte är säker på, hela tiden rädd för att ta steget
och trampa på det jag fruktar allra mest, att åter igen bli sårad.
Faktum är att jag vet inte själv varför jag gör det, spänningen brukar göra mig dumdristig och locka mig till att göra saker som
utsätter mig för mindre bra följder. Spänningen ger mig kickar som i sin tur gör mig exalterad. Hm, jag vet inte. Det är ingen idè att
fördjupa sig i det hela, jag tänker bara följa strömmen och se vart den leder. . .
